| Författare: Leif Eriksson, Ulf Broberg | Kategori: Biografi |
| Förlag: Storyside | Utgiven: 2014 |
| Uppläsare: Susanna Lundbladh | Lyssnartid: ca 6 timmar |
| Betyg boken: 4 | Betyg uppläsning: 3 |
Handling
Boken börjar med hur Fadimes syster, Songül Sahindal, ringer till SOS Alarm 2002 och hon säger: Min syster är död, min pappa har dödat min syster!
Fadime ville själv välja hur hon skulle leva sitt liv och tillsammans med vem. Det var detta beslut som till sist kostade henne livet.
I boken får vi läsa berättelsen om Fadime Sahindal liv, hennes död och den efterföljande rättsliga processen. Mordet skedde i Fadimes systers, Songüls, lägenhet. Hon var den som ensam vittnade mot pappan. Boken bygger på Songüls berättelse och på Leif Erikssons minnen. Leif Eriksson var Fadimes advokat.
Omdöme
Vem kommer inte ihåg Fadime och det som hände henne. Det är en historia som sitter väl inpräntat i mig och många med mig. Hennes tragiska öde, och de som delat det, får inte glömmas bort. När jag såg att det skrivits en bok om Fadime bestämde jag mig för att läsa den.
Det är en läsvärd bok och jag inser att jag glömt bort en del detaljer om hur det hela gått till. Det är ju några år sedan det hela utspelade sig. Det är bra att bli påmind. Jag blir också påmind om hur lite prat det var om hedersvåld och hedersmord innan Fadimes död. Detta var nya begrepp för de flesta av oss. Boken är viktig eftersom den belyser hela hedersproblematiken och att ämnet är lika aktuellt i dag som då, om inte än större.
Jag blir så arg när jag lyssnar på boken och jag har så svårt att förstå hur det kan gå så himla fel. Det hela är helt obegripligt och just därför är boken så viktig.
Jag beundrar Songül fantastiska mod att våga ställa upp på sin syster. Genom att vittna mot sin pappa tvingas hon att riskera sitt eget liv. Hon tvingas också att ta avstånd från hela sin familj, ifrån allt som hittills varit hennes liv.
Jag rekommenderar verkligen boken. Det är en bok som alla borde läsa.
Uppläsning
Susanna Lundbladh gör en bra inläsning av boken. Hon läser på ett neutralt sätt, så neutralt det nu går att läsa just en sådan här bok, och det är tur. Hade läsningen blivit för dramatiserad hade jag nog inte orkat med att lyssna på den.
